Sofie Lindberg

 

 

Här kommer det första inlägget om de awards-aktuella filmerna. Vi såg den på bio igår and I loved it! Den handlar om Mildred Hayes (Frances McDormand), vars dotter blev brutalt våldtagen och mördad för 7 månader sedan. Polisen har fortfarande inte lyckats gripa någon och Mildred är minst sagt (och förståeligt!) upprörd över det. Därför hyr hon 3 stora billboards (se bilden här ovanför) för att sätta lite fart på poliserna och ytterligare uppmärksamma fallet bland allmänheten.

 

Det är en väldigt annorlunda film, inte traditionsenligt att vi har:

1. En protagonist som man ska hålla med och förstå, och en antagonist som motarbetar.

2. Sen börjar dessa två förstå varandra och börjar samarbeta.

3. Fallet är löst.

Nope, that's not "Three Billboards Outside Ebbing, Missouri". Man tänker ju att man ska va på Mildreds sida, eftersom hon ändå på något sätt är offret här. Och att poliserna ska vara lite "odugliga". Visst, Officer Jason Dixon (Sam Rockwell) är kanske inte Police of the Year, men Chief Bill Willoughby (Woody Harrelson) är bra, och hans karaktär är väldigt välskriven för att vara en biroll, så att säga. Mildred är långtifrån perfekt själv, och man håller inte alltid med i hennes handlingar. Det är därför filmen är så bra; alla har fel och brister, men de flesta har även bra sidor. SPOILER ALERT! Älskade slutet. Själva filmen handlade aldrig om att fånga mördaren, utan om Mildreds kamp. Riktigt bra gjort. Om det hade varit en vanlig, traditionell film så hade det varit ett superkonstigt slut, men inte nu. Loved it. 

 

Sen är genren black comedy crime movie. Bara det måste ju vara riktigt svårt att skriva manus till. Se t.ex. fantastiskt bra "Fargo" (1996) av Joel och Ethan Coen, där Frances (som dessutom är gift med Joel) också medverkar. Den filmen är verkligen klockren när det gäller denna udda genre. Handlingen är liksom hemsk och tragisk, men ändå får de till en komisk sida utan att bli fånigt rolig. Alltså det är lite "smartare" humor än the average Rom-Com Movie, om man säger så. Man går från att skratta till att nästan vilja gråta i samma scen. Så himla, himla bra gjort av manusförfattaren och regissören Martin McDonagh, och även skådespelarna, såklart. Speciellt en scen, när Angela (Kathryn Newton) och Mildred bråkar, är sjukt välskriven och verkligen on spot. Först skrattar man åt ett, egentligen ganska mörkt, skämt, och i nästa stund är det faktiskt väldigt tragiskt.

 

Vidare älskar jag Kathryn Newton, som jag sett i bästa Halt and Catch Fire-serien (2014-2017) och fantastiska Big Little Lies-miniserien (2017). Hoppas få se henne i mer framöver! Hon har inte gjort så mycket stort ännu, men härnäst kommer jag se henne i awards-aktuella "Lady Bird" (2017).

 

Denna film är riktigt kritikerrosad och klättrade snabbt till plats 123 på IMDbs topplista över användarnas favoritfilmer ever. Den vann 4 av sina 6 Golden Globe-nomineringar, och 3 av sina 6 Critics' Choice-nomineringar. Filmen har 9 BAFTA-nomineringar och 4 SAG-nomineringar, och de galorna har ju alltså inte varit ännu. Den kniper nog ett flertal Oscarsnomineringar också. Det är främst skådespelarprestationerna, regissören och manuset som hyllas, och därmed har filmen fått en del Best Movie-nomineringar, såklart. Frances McDormand, som spelar huvudrollen, samt Woody Harrelson och Sam Rockwell som spelar varsin stor biroll, har verkligen fått fina omdömen för sina roller i denna film. Mycket välförtjänt, alla gjorde sina roller riktigt, riktigt bra och trovärdigt.