Living Room

Äntligen så har vår vardagsrumsmatta kommit! Tack, mamma och pappa! Kändes väldigt tomt och konstigt utan en matta under soffbordet, men nu är den här, och det gick ju faktiskt ganska fort för den att komma hem. Älskar den redan. Grå/silvrig, och jättemysig och fluffig. Så nu kan jag visa lite bilder från vardagsrummet. Fortfarande lite fix kvar, t.ex. gardiner, som ni kan se. Har inte haft tid att fixa det, och just gardiner är det jag prioriterar lägst och är allra minst intresserad av faktiskt, haha. Men klart jag ska fixa det sen! Och så ska väl lite tavlor upp, men har inte bestämt vilka jag vill ha än. Min vision är ju också att jag ska få några bra bilder nere i Sydafrika och sen framkalla dem som canvas-tavlor. Man vill ju inte göra hål i väggen förrän man är helt säker på vilka tavlor man vill ha på vilken plats. Något som är bra är att förra ägaren knappt hade någonting på väggarna, så det är typ inga hål alls. 

Det är ju parkettgolv i vardagsrummet, hallen samt mitt rum, och jag gillar det verkligen! Som tur är så gillar jag alla golv i lägenheten (förutom badrummet, då). Det är träfärgad laminat i sovrummet och i Andreas rum, och sen är det svart klinker i köket. Alla tapeter är också bra, en del skulle jag inte valt själv, men de funkar. Det är faktiskt bra att det var så, visst, hade ju varit kul att välja själv kanske, men då skulle jag fått sån beslutsångest att det bara hade blivit helt vita, målade väggar överallt. Så jag är faktikst glad över tapeterna också. De är ju diskreta, så. 

Nu har vi bott här i lite mer än 2 veckor, men det känns redan som flera månader (förutom de saker vi inte riktigt kommit igång med än eller fått upp). Men redan från början kände jag mig så hemma, trivs jättebra! Älskar planlösningen som känns så öppen, och att jag nu får plats med ett riktigt arbetsbord. Tycker det är mysigt att gå en runda på kvällen, innan jag går och lägger mig, för att bara kolla på allt och släcka ner överallt, haha, men det är faktiskt trevligt.


 
 
 
 
 

2 weeks...

Idag är det 2 veckor kvar tills jag åker till Sydafrika! Det första planet från Arlanda lyfter 19:30, så nästan ganska så exakt vid denhär tiden om 2 veckor så kliver jag på planet. Igår va jag hem till Sura för att fira mamma på morsdag, och då tog jag även med mig alla mina grejer som ska med till Afrika. Jag hade ju lagt undan allting i mitt rum hemma i Sura för att det inte skulle bli så förvirrande vid flytten. Men nu gick ju flytten väldigt smidigt till, men ändå! Hursomhelst, mamma och pappa hade köpt en ny resväska som jag fick ta, och den är jättestor. Dock så är jag ändå orolig för att allt ska få plats. Det blev typ 7-8 kassar med kläder och grejer hemifrån som jag tog med mig nu som ska med på resan, och det är ju liksom inte direkt allt. Jaja, det ska bli kul när man börjar komma igång med packningen, älskar ju sånt! Organisera upp allt och fundera på vad man behöver ha med sig.

I förrgår tog jag förresten Dukoral här hemma, det är alltså vaccinet mot kolera. Det är typ nåt pulver som man löser upp i vatten, och sen häller man inte nån vätska från en liten flaska, och blandar runt. Sen dricker man. Om en vecka ska jag ta Vivotif, mot Tyfoidfeber, också här hemma. Så snart är jag verkligen redo för avfärd. Det är bara skolan som ligger som en sten på axlarna nu, och som förhindrar mig från att helt koncentrera på lägenheten och resan. Det som är kvar i skolan är en uppsats samt en tenta. Plus massa att läsa. Och idag fick vi ytterligare en uppgift som jag inte alls hade räknat med! Blev så irriterad. Men har suttit med den hela eftermiddagen, har typ 3 punkter kvar att skriva om. Inte det lättaste att komma på vad jag ska skriva dock, men ändå. Uppsatsen började jag med i lördagskväll, runt 22:30. Första gången jag pluggade sen flytten. Jag satt i nästan 3 timmar, men lyckades bara få ihop 175 ord. Kul.

R.I.P. Elsa the Lioness

Elsa var det första lejonet som föddes på Harnas i Namibia för över 20 år sedan. Hennes föräldrar tog inte hand om henne, så Marieta van der Merwe (ägaren av centret) tog in och födde upp henne i sitt hus. Med tiden var det dags för Elsa att släppas ut i Life Line (skyddat område, men där djuren ändå lever oberoende av människor, de jagar alltså och så helt själva). Där fick hon flera kullar med ungar, och levde som vilket lejon som helst. Men för ett antal år sedan hamnade hon i ett slagsmål med en lejonhanne och hon blev då biten i svansen. Såret blev infekterat och drabbade hennes ryggrad, vilket gjorde att hon blev förlamad i bakbenen och svansen. Läkaren trodde aldrig att hon skulle gå igen, men tack vare bl.a. medicinering och ett par envisa volontärer så lärde sig Elsa att använda sina bakben igen! Hon kunde gå kortare sträckor samt röra sig förhållandevis snabbt. Men hon var redan runt 20 år gammal, så hennes kropp var sliten. När jag var där för ett år sedan så använde hon inte bakbenen alls, utan tog sig fram med hjälp av frambenen och liksom "släpade" fram resten av kroppen. Hon var förvånansvärt snabb, snabbare än vad jag kunde gå, men man kunde springa ifrån henne.

Inatt somnande Elsa in i sömnen, och det känns väldigt sorgligt. Men man får tänka på vilket långt och innehållsrikt liv hon levt, och vad hon har betytt för så många. Hon är en legend på Harnas, och har varit med i flera tv-program om centret. Jag kommer alltid minnas henne som det vackra och livskraftiga lejon hon ändå var.

Det kanske kan tyckas grymt att låta ett lejon leva med förlamade ben, och vissa kanske tycker att man borde avlivat henne. Men för Marieta, som varit med om hela hennes uppväxt och sedan följt henne genom livet, så var det som att avliva en vän. Elsa fick även smärtstillande och blev opererad flera gånger för att underlätta för henne och dämpa smärtan på vissa ställen. När jag var på Harnas så berättade personalen att Marieta inte kunde låta Elsa dö, fastän hon inte levde ett lejons liv. Marieta blev ledsen varje gång det kom på tal. Jag kan förstå det. Tänk om ens gamla släktning eller vän skulle bli svårt sjuk, ska man bara avliva den då? Jag tycker att det är samma sak - en vän är en vän, och ett liv är ett liv.
 
Visa fler inlägg