Acceptance e-mail

Idag fick jag svar från gepardprojektet jag sökte! Det gick verkligen fort. De sa att de erbjuder mig en plats och att det erbjudandet står fast i 30 dagar, så om jag vill ha platsen måste jag betala ca 2000:- inom de 30 dagarna. Men jag kan väl alltid ansöka senare, men då med risken att platserna är slut eftersom att det bara finns 8 st.
 
Jag vet inte hur jag ska göra; jag vill såklart jättegärna åka, men det känns också som att det är så långt kvar så man vill hålla det öppet. Men samtidigt så är det ju underbart att ha något att se fram emot! Jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte gör denhär resan, jag får kanske aldrig den möjligheten igen, det kan vara sista chansen. Jag borde fan göra det.

Cheetah Reintroduction

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera bloggen, men det händer inte så mycket intressant. Jag fyllde 22 den 16 augusti, jag börjar känna mig gammal... Annars har jag jobbat hela sommaren. Har hunnit med att besöka 2 djurparker; Parken Zoo i Eskilstuna och Kolmården utanför Norrköping. Sen har jag ju varit på Åsby, Vallby och Kungsbyn och myst med djuren där också. Jag vill jättegärna besöka Nordens Ark i Hunnebostrand, synd att det är så himla långt dit bara! Ungefär 40 mil är det, så det är kanske inte så jättekul att åka fram och tillbaka över en dag, så då krävs det planering... Jag brukar ju jobba minst 1 dag varje helg, så jag får väl se...
 
Men en kul sak har jag gjort iallafall; jag har intresseanmält mig på ett gepardprojekt i Sydafrika! Man gjorde det via deras hemsida, och så fick man fylla i vilken period man vill komma dit, hur länge man vill vara där och sedan berätta lite om sig själv. Typ vem man är, vilka resor man gjort och om man har några nyttiga erfarenheter med djur, varför man vill komma dit o.s.v. Det betyder inte att man får platsen eller att jag 100% säkert ska åka, men gjorde det lite på "kul" och för säkerhetsskull. För jag vill jättegärna åka dit verkligen. Får bara se hur det funkar med skola, jobb och semester och så.
 
Jag känner att jag vill göra en liknande resa som Namibia igen. Då geparder var mitt favoritdjur på Harnas (no offence, Fatty, I really love you!) så känner jag verkligen att jag vill jobba mer med dem.
 
Men iallafall, på gepardprojektet i Sydafrika så är det vanligtvis mellan 2-6 volontärer, och ett maxantal på 8. Så det är kanske lite svårt att få en plats, men det känns som att jag är ute i god tid, men man vet ju aldrig. På andra sidor har jag sett att det stått att det vart fullbokat i flera månader framöver. Jag planerar alltså att åka 4 veckor sommaren 2013. Jag vill också gärna åka tillsammans med Rebecca från USA som jag delade stuga med, det vore så coolt att göra något tillsammans igen!
 
Men som sagt; ingenting är såklart helt säkert alls, det är bara som jag känner och önskar nu! Vet ju aldrig hur det blir, men det vore verkligen ett äventyr som jag hoppas att jag får uppleva.

The Circle of Life

I kontrast till mitt föregående inlägg så måste jag säga att livet går vidare trots att några lämnar oss. Hela tiden kommer nytt liv, och under min tid på Harnas så födde ju surikaten Betty 4 ungar. Jag är verkligen glad över att jag var med om det. Som sagt så hade ju mitt team hand om surikaterna, så det var lite coolt. Jag var ju in till henne på morgonen den 21 juni, och då hade hon inte fött än, men hon sprang runt och var stressad. Några timmar senare så upptäckte jag ju henne när hon sprang omkring med en av ungarna utan att riktigt veta vad hon skulle göra av den. Jag har följt Harnas via Facebook och ungarna verkar må bra, och de är riktigt söta nu mot hur de såg ut när de föddes.

 

Man blir så glad när man liksom ser hur livet ”går runt” – några lämnar oss, och nya kommer. Det anlände ju även en babybabian som endast var ett par dagar gammal, Trouble blev hennes namn. Hennes mamma hade blivit skjuten, så hon fick komma till Harnas. Jag kan riktigt se hur hon kommer bli som Abu när hon blir lite äldre, eftersom att det är honom hon växer upp med och han kommer säkert lära henne allt han kan, haha!

 

Det fanns ju en kyrkogård för de djur som levt och dött på gården. Den var vacker, och över varje grav var det ett träkors där namnet på djuret stod. Lite synd att det inte stod vilket slags djur det var eller datum dock. Det fanns även en bok där alla djurs ”story” fanns med, men inga bilder. Det är i alla fall fint att Harnas har gjort en kyrkogård. Utanför gården fanns ju större inhägnader med  vildare/vilda djur, och om/när de dog, så begravdes de utanför sina inhägnader, och graven markerades även där med ett träkors. Vissa djur som dog ute i Life Line begravdes där också.

 

Det är livets cirkel helt enkelt. Det jag lärde mig på Harnas, både om djuren och om mig själv, har stärkt mig som person och jag känner verkligen att jag fått andra perspektiv. Mitt intresse för djur har ökat ännu mer, och jag vill verkligen, verkligen göra en sådanhär resa igen.

 

Sedan jag lämnade Harnas har jag besökt Parken Zoo i Eskilstuna, London Aquarium samt Åsby Minizoo och Vallby Friluftsmuseum. Jag tycker nog om alla slags djur, förutom insekter och så, men jag tycker fortfarande att nästan alla djur är intressanta och jag har alltid gillat att kolla på Animal Planet, Discovery o.s.v. Det är fantastiskt hur alla dessa djur fungerar, och jag älskar att lära mig nya saker om dem.

 

Tillslut måste jag även tillägna några rader till Charlie. Min lilla hund som gick bort medan jag var på Harnas, strax innan han skulle fylla 12 också. Han hängde med bra länge i alla fall. Det känns konstigt att han är borta, eftersom att han varit med i mer än halva mitt liv. Charlie, 20/6 2000 – 12/6 2012.

 

”Any glimpse into the life of an animal quickens our own and makes it so much the larger and better in every way”.

 

 

 

Visa fler inlägg