I Love Musicals @Ullevi

Nu kommer mitt inlägg om helgen i Göteborg med Emma! Kommer varva massa text med massa bilder.
 
I fredags jobbade jag 6-16:30 och sen åkte jag hem till Emma. Vi gjorde lakto-ovo-vegetarisk surdegspizza, så gott! Jag provade även på The Sims Medieval, sååå kul! Nu vill jag också köpa det. Jag spelade ju The Sims 3 en vända för ett par år sedan, efter typ ett års övervägande. Jag köpte ju många av spelen för flera år sedan och spelade rätt mycket, men sen la jag av och så började jag alltså igen för ett par år sedan och körde i typ några månader. Anledningen till att det tog så lång tid att börja spela igen, och anledningen till att jag tvekar nu, är ju förstås att det är så tidskrävande och jag har ju inte riktigt tid med det. Men det vore så himla kul! Andreas har dessutom köpt en ny värstingdator så jag kommer ta över hans. Perfekt timing, eller...!? Åh, jag vet inte hur jag ska göra. 
 
Vi kollade även på "Spy" (2015), vilken var förvånansvärt jäkla bra! Trodde att den skulle va helt okej, hade inga superförväntningar för jag kollar typ aldrig på actionkomedier, men den var faktiskt riktigt bra och jag skrattade flera gånger. Den klarade Bechdeltestet utan tvekan flera gånger, vilket är så sjukt ovanligt så jag säger wow till det! Kul också med så många stora, kvinnliga karaktärer i en sådan typ av film (i.e. inte en kärleksfilm).  
 
 
Sen sov jag hos henne och så gick vi upp vid 8 på lördagen. Käkade frukost framför tv'n, gjorde oss iordning och kom väl iväg strax innan 10 typ. 
 
Det gick bra att köra til Göteborg och hitta till hotellet. Man fick gå in och checka in och då få en biljett till parkeringen, och sen tog det nästan en timme att parkera p.g.a. enkelriktat, omvägar, trafik och massa andra dryga saker. Vi svängde bara fel en gång men kunde backa direkt, så det var ju inte så att vi inte hittade till parkeringshuset. Men man var liksom tvungen att åka bort, köra runt och sen tillbaka (man åkte förbi parkeringshuset på vägen till hotellet). Parkeringshuset var i Nordstans shoppinggalleria, och vi bodde på 4-stjärniga Scandic Europa. Det fanns tydligen pool där också men den hann vi inte använda, vi var ju bara där i 1 natt.
 
 
På kvällen var det äntligen, äntligen dags! I Love Musicals med Peter Jöback, Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Tam Mutu, Emmi Christensen, Ma-Anne Dionisio, Scarlett Strallen m.fl. Det var en 40-mannaorkester på scenen och det är ju inte varje dag man ser det live. På musikaler är de ju alltid under scenen. Så det var riktigt häftigt! 
 
Det var alltså en musikalkonsert där de framförde massa olika låtar från flera olika musikaler. Jag kände igen de flesta men det var många som jag inte alls hade koll på. Det finns ju så sjukt många musikaler och de är ju inte lika lättillgängliga som filmer. Många cast-album finns förstås på Spotify, men man vill ju se själva musikalen också. 
 
Hela konserten var riktigt jäkla bra, sån skön stämning på hela Ullevi! 26 742 personer var på plats. Det var inte så att artisterna bara stod och sjöng låtarna rakt upp och ned. De hade olika kostymer för varje låt, hade koreograferade danser och scenrekvisita och kulisser. Så coolt! 
 
Det var sammanlagt 3 stora skärmar; en som bakgrund till scenen och två på varsin sida. På de två på sidorna visades close ups på artisterna live, det var massa filmkameror kring scenen. Och på den bakom scenen visades också close ups eller miljöer från de olika musikalerna, riktigt snyggt! 
 
Så vi båda är verkligen jättenöjda med konserten och riktigt glada att vi åkte, förstås! Kul kväll! 
 
Man fick ju inte ha med sig någon kamera in på Ullevi så de kommande fotona är från mobilen. Hade varit coolt med kameran i slutet när det var mörkt.
 
 
På söndagen så gick vi upp vid 8 och käkade frukost. Den var riktigt bra, fanns typ allt! Love it. Det enda minus är att det inte fanns färskpressad apelsinjuice. För det första hittade jag inte ens juicen, men sen visade det sig att det var på en touch screen, så man fick trycka på den juicen man ville ha sen kom det ut ur en liten kran. Den smakade typ bara vatten, så antingen va den skitdålig eller så var det slut på apelsinextrakt. Men är iallafall supernöjd med frukostbuffén! 
 
 
Sen gick vi bara omkring i stan. Vi besökte bl.a. Trädgårdsföreningen, en jättefin och mysig park. Vårt hotell låg ju mitt i stan så det var nära till typ allt. Det tog bara några minuter att promenera till Ullevi, förresten. Så skönt! 
 
Vi shoppade lite och lunchade på ett hamburgerställe som Emma hade varit på tidigare som låg på Avenyn. Vi tog varsin vegoburgare, riktigt god! Va även lite amerikansk och tog en supergod jordgubbsmilkshake till! 
 
Sen besökte vi även Götaplatsen och jag fotade fontänerna lite. Sen åkte vi hem vid typ 15. Det tog ju typ 5 timmar hem för vi stannade och käkade längs vägen och sådär. 
 
Vi har haft en superbra resa! Jätteroligt och mysigt. Här kommer ännu fler bilder. 
 

Miss Saigon 25th Anniversary Performance

 Miss Saigon 25th Anniversary Performance
(2014)
West End, London
Regissör: Laurence Connor
Producent: Cameron Mackintosh
Musik: Claude-Michel Schönberg
Text: Alain Boublil & Richard Maltby, Jr.
Bok: Claude-Michel Schönberg & Alain Boublil
Skådespelare i urval:
Kim/Eva Noblezada
Chris/Alistair Brammer
The Engineer/Jon Jon Briones
Thuy/Kwang-Ho Hong
John/Hugh Maynard
Gigi/Rachelle Ann Go
Ellen/Tamsin Carroll
 
 Chris/Alistair Brammer & Kim/Eva Noblezada
 
I lördags gick jag, mamma, pappa och Anki på bio på 25-årsjubileumsföreställningen av Miss Saigon. Den spelades in 2014 i West End, London. Jag visste inte så mycket om den förutom att jag lyssnat på the Original London Cast-albumet på Spotify en del. Musiken är skriven av Claude-Michel Schönberg och texterna är skriven av Alain Boublil, samma personer som skrev musiken och texterna till mina absoluta favoritmusikal, Les Misérables. Cameron Mackintosh är såklart producent, vilket han även är till Les Misérables och The Phantom of the Opera, bland andra.
 
Så eftersom att jag ogillar spoilers så har jag aldrig kollat upp exakt vad Miss Saigon handlar om. Det enda jag visste var att det är en kärlekshistoria som utspelar sig i Vietnam 1975, alltså precis i slutet av Vietnamkriget. Den enda musikal som jag inte sett men ändå vet typ exakt vad den handlar om är Wicked. Åh, vad jag vill se den men inte utan bästa Kristin Chenoweth och Idina Menzel. 
 
Men iallafall, jäääklar vad bra Miss Saigon var! Handlingen var väl bra, men lite för cheesy för mig med kärlekshistorien. Men man får ju tänka på hur det var på den tiden på det stället, samt det faktum att det ändå är en tidsbegränsad musikal. Men det som imponerade mest var verkligen Eva Noblezada som spelade Kim. Hon var bara 18 år när 25-årsjubileumsföreställningen spelades in, och jäklar vad duktig hon är. Vilken röst. She really blew my mind. Även om Lea Salonga, som spelade Kim i originaluppsättningen, självklart är heeelt amazing och en av mina favoritmusikalartister, så är Eva verkligen bara så himla duktig. Har faktiskt inte lyssnat något på henne förut, måste ta och göra det. Men som vanligt med musikalartister så finns det inte överdrivet mycket material att lyssna på. Så himla tråkigt. Jag har sagt det förut och kommer säga det tusen gånger till, men så tråkigt att musikalartister inte får så stor uppmärksamhet. Det blir svårare att hitta dem när de aldrig spelas på radio. t.ex. Btw är Lea den första asiat som vunnit en Tony Award, vilket hon gjorde för sin roll som Kim i denna musikal. 
 
Efter själva musikalen så var det jubileumsframträdanden av originaluppsättningen med Lea Salonga, Jonathan Pryce och Simon Bowman. Det var så bra och kul att se! Lea och Rachelle Ann Go sjöng "The Movie in my Mind", sen sjöng Lea och Simon "Last Night of the World", och så sjöng Jonathan Pryce "The American Dream". Cameron Mackintosh, Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil kom också upp på scenen.
 
Hela showen var riktigt bra filmat också. Självklart är det alltid häftigast att se live, men på ett sätt kom man så himla nära nu. De filmade ju verkligen ansiktsuttryck och små detaljer som man kanske skulle ha missat annars. Nackdelen är ju förstås att man bara kan se det som kameran filmar, och inte det runtomkring. Men jag tycker ändå de gjorde ett sjukt bra jobb för det kändes verkligen som att man följde handlingen och såg alla viktiga detaljer. Ljudet var också superbra, t.ex. så hörde man en karaktärs halsband dingla när han var i bild, men inte när han inte var i bild. Och det var bra ljudkvalité, och biosalongen hade bra bild och ljud. 
 
Miss Saigon kommer till Broadway i mars, med Eva, Alistair, Jon Jon och Rachelle, som alltså spelade de fyra största rollerna i 25-årsjubileumsföreställningen. 
 
Rachelle Ann Go & Lea Salonga
 
 
 
Eva Noblezada, Lea Salonga, Jon Jon Briones, Jonathan Pryce, Simon Bowman & Alistair Brammer
 
 
 
Jonathan Pryce & Lea Salonga

Les Misérables @ Wermland Opera

 
Nu ska jag skriva om fantastiska Les Misérables som jag och Emma såg i Karlstad den 6 oktober. Vi båda tyckte ju att den var heeelt amazing och så underbart fantastiskt fin och bra. Den har fått riktigt bra recensioner också, så de har förlängt från december ända till april! Grattis! 
 
Vi hade superbra platser, inte parkett utan på Royal Circle, eller första raden, eller Dress Circle eller vad man nu väljer att kalla det. Alltså första "balkongen" ovanför parkett, vilket är min favoritplats. Dock var det fullt på raden längst fram, men det var bara två rader framför oss så det gick bra. Vi satt i mittersta sektionen, så vi såg rakt ned och rakt in på scenen, vilken var förvånansvärt djup. Den var liksom rundad, som en lång cylinder rakt inåt, och så slutade den i mörker typ, så man såg liksom inte slutet på scenen. Så coolt! Vi såg rakt ned på orkestern också, som var placerad under scenen. Det gillar jag, brukar försöka kolla på dem också emellanåt. 
 
Kulisserna och all scenrekvisita var extremt detaljerad och välgjord, jag blev mycket positivt överraskad. De hade kanske inte så många miljöer, men det gjorde inget för de lyckades skapa olika rum och olika platser ändå. Så fint. Det var inga elektriska skärmar som oftast ger ytterligare djup åt scenmiljön, men det gjorde absolut ingenting. Rent koreografiskt sett så gillade jag "At the End of the Day" och "Master of the House" mest, för det är så många skådespelare på scenen under de numrena, och alla gör olika saker så det finns så mycket att kolla på. Eftersom det var riktigt välgjort så var det verkligen häftigt att se! Vidare så var barrikaden inte gjord av möbler, utan var mer typ som en mur. Men det funkade väl också, fast jag älskar den där möbelhögen.
 
Min absoluta favoritlåt är, och förblir, "Stars". Och min absoluta favoritperson som sjunger den låten är självklart bästa Philip Quast, kanske mest känd från 10-års jubiléet av Les Misérables i Royal Albert Hall i oktober 1995. Det är den låt som skiljer sig mest från de andra, den beskriver handlingen av typ hela musikalen och den är ju bara så himla, himla fin. Med det sagt måste jag såklart skriva att Philip Jalmelid, som spelade Javert nu i Karlstad, också var så sjuuukt duktig. Blev verkligen, verkligen imponerad av honom! Han var absolut bäst av alla i hela uppsättningen, enligt mig. Extremt bra röst och riktigt fin inlevelse av honom. Varför visste jag inte vem det var innan!? Det är det jag menar, SÅ tråkigt att musikalartister inte får samma uppmärksamhet och cred som "radioartister". Jag har nu finkammat Youtube efter klipp med honom. Det finns inte många, och de som finns är såklart jättebra men de gör inte hans röst rättvisa för han var typ tusen gånger bättre live som Javert. 
 
För övrigt så var faktiskt alla skådespelare i denna uppsättning riktigt bra sångare. Det var bara två stycken som jag inte tycker var klockrena, men de var fortfarande jätteduktiga faktiskt. Men resten var liksom... Helt perfekta för sina roller. 
 

Även om musikalen och filmen från 2012 är extremt lika, så är det naturligtvis en del saker som skiljer dem åt. Nu menar jag såklart inte miljöer, för det är ju självklart, trots att musikalen lyckas skapa varje distinkt rum eller plats på ett extremt övertygande sätt. Jag tänker på ordningen för en del låtar, och därmed ordningen på handlingen i sig.

T.ex. så kommer "On my Own" innan "One Day More" i filmen, vilken följs av "Do You Hear the People Sing?". I musikalen kommer först "One Day More", vilken även är den sista låten av första akten innan pausen, sen efter pausen är det "Building the Barricade (Upon These Stones)", och sen kommer "On My Own". Det spelar kanske inte någon jättestor roll för handlingen, och jag tycker att den passar in på båda ställena. Men det blir så maffigt i filmen när tre av mina favoritlåtar kommer på rad (ja, jag har väldigt många favoritlåtar i denna musikal).

 

 

När jag ändå är inne på filmen så måste jag ju säga att tillägget av den Oscarsnominerade låten "Suddenly" i filmen är riktigt, riktigt bra enligt mig. Den passar så fint i just den scenen, och man får verkligen en förståelse för Valjeans känslor för Cosette och deras band känns ännu starkare och mer geniunt i filmen p.g.a den låten.

 
Något som jag också tycker är bättre i filmen än i musikalen, är att i filmen kommer "Lovely Ladies" innan "I Dreamed a Dream". Jag tycker att det passar mycket bättre så, för då är verkligen Fantine totalt förkrossad och förstörd när hon sjunger "I Dreamed a Dream". Sen tycker jag även att "Stars" gör sig bättre i filmen, där den kommer före "Paris/Look Down" och "The Robbery", medan den i musikalen kommer efter de två låtarna. För i filmen blir den liksom som slutet på ett kapitel, innan de hoppar fram en period, men även ett löfte och en snygg övergång till fortsättningen av filmen. 
 
En stor skillnad i denna uppsättning jämfört med filmen och uppsättningen som jag såg i New York är Javerts självmord. I filmen och i NY hoppade han från en bro, medan i denna uppsättning så sköt han sig själv. Kanske kan ha berott på begränsad scenrekvisita, men det var ändå riktigt snyggt gjort. För övrigt gillade jag hur de gjorde när alla dog. Varje person som dog promenerade själva av scenen, men i ett speciellt ljus och på ett sätt som gjorde att man förstod att de var döda och "gick vidare". Alla utom Javert, eftersom han tog självmord. Vidare så var "The Final Battle" bara sååå snyggt. De hade blodpåsar under kläderna, och det var höga smällar som från deras gevär. Grymt!
 
Jag måste ju även skriva att det var förvånansvärt bra och inte alls "irriterande" att hela musikalen nu var på svenska. Jag var ju lite skeptisk, har lyssnat på en del av de svenska låtarna från när Tommy Körberg spelade Jean Valjean. Självklart är en del översättningar lite konstiga, det känns som att det är en del nödrim och ett litet fåtal meningar är rent ut sagt fula, men i det stora hela så var det riktigt bra och det var inte så att man tänkte alltför mycket på att det var på svenska liksom. Det kan ju inte vara lätt att översätta låtar som har texter som är så pass viktiga för handlingen på ett bra sätt.
 
Som jag tidigare skrev så var denna musikal bland det absolut bästa jag någonsin sett. Men det har nog mycket att göra med förväntningarna innan. Självklart var de två musikaler jag såg i New York (Les Misérables & On the 20th Century) samt de två musikaler jag såg i London (The Phantom of the Opera & The Lion King) bättre rent produktionsmässigt och även rent sångmässigt, förutom The Lion King. Men på något sätt så visste jag ju liksom att de fyra musikalerna skulle vara i världsklass, jag hade ju typ omedvetet förväntat mig att de skulle vara riktigt, riktigt fantastiska, vilket de ju också var. Men denna, Les Miz i Karlstad, jag visste inte vad jag förväntade mig, absolut att den skulle vara bra och verkligen sevärd, but I was blown away. Så fantastisk! Jag var så lycklig efteråt, och under hela föreställningen. Och den känslan går ju inte att återskapa liksom. T.o.m. om någon av er som läser skulle gå på den nu, så kommer ni omedvetet veta att jag kände sådär och typ få en förväntning. Det var som när jag såg Dirty Dancing-musikalen i Stockholm för några år sedan. Tycker om filmen och trodde musikalen skulle vara bra och trevlig, men den överträffade mina förväntningar typ tusen gånger och jag tyckte att den var helt fantastisk.
  
Nedan ser ni några pressbilder från hemsidan.
 
Visa fler inlägg