Sofie Lindberg

 Crash

(2004)

Regissör: Paul Haggis

Manus: Paul Haggis & Bobby Moresco

Producenter: Paul Haggis, Bobby Moresco, Don Cheadle, Mark R. Harris, Cathy Schulman & Bob Yari

Kompositör: Mark Isham

Filmfotograf: J. Michael Muro

Budet: 6,5 miljoner US-dollar

Box office: 98,4 miljoner US-dollar

Skådespelare i urval: 

Jean Cabot/Sandra Bullock

Rick Cabot/Brendan Fraser

Graham Waters/Don Cheadle

Peter Waters/Larenz Tate

John Ryan/Matt Dillon

Ria/Jennifer Esposito

Cameron Thayer/Terrence Howard

Christine Thayer/Thandie Newton

Anthony/Ludacris

Daniel Ruiz/Michael Peña

Lara Ruiz/Ashlyn Sanchez

Tom Hansen/Ryan Phillippe

Farhad/Shaun Toub 

 

 

"Crash" (2004) är en av världens bästa filmer. Punkt. Jag tipsade om den redan i december 2012 i detta inlägg. Den andra filmen i det inlägget, "The Kite Runner" (2007), är också en av världens bästa filmer. Jag kan verkligen rekommendera alla att se dem. 

 

Jag har älskat "Crash" ända sedan den släpptes, och har sett den flera gånger. Kan inte fatta att den inte är mer hyllad än den är. Kritikerna är förstås mer positiva än folket, och den vann tre Oscars av nio nomineringar. Den vann för Best Picture, Best Original Screenplay och Best Film Editing. Det var/är rätt kontroversiellt då den vann över superkritikerhyllade "Brokeback Mountain" (2004) som också är en helt fantastisk, sorglig, fin och välgjord film med bästa Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Personligen älskar jag båda filmerna, och rent skådespelarprestationsmässigt så vinner "Brokeback Mountain" för mig, men "Crash" är ändå snäppet bättre får jag lov att säga. "Brokeback Mountain" behandlar verkligen ett riktigt viktigt ämne (fördomar, våld och den allmänna oacceptansen för homosexualtiet).

 

"Crash" behandlar ämnen så som rasism, våld, komplicerade familjerelationer, fördomar och andra sociala problem. Filmen utspelar sig i Los Angeles. Man får följa flera olika karaktärer, både manliga och kvinnliga, med olika ursprung, ålder, yrken och ekonomiska förutsättningar. Deras öden för flera av dem samman på olika sätt. Det som är annorlunda och så grymt med denna film är att många karaktärer är både offer och förövare. Så intressant. Nästan ingen är ju enbart god eller ond. Många karaktärer får sig en riktig tanekställare efter en traumatisk händelse. 

 

Enligt mig är detta en av de viktigaste filmerna som finns. Alla borde se den, inte bara för nöjes skull utan för att själva kanske få sig en tankeställare. Inte för att man behöver ändra sina åsikter åt varken det ena eller andra hållet, oavsett var man står innan. Men för att det är en sjukt tänkvärd film. 

 

Dessutom klarar filmen Bechdel-testet! Wohoo. Dock byggs inga kvinna-kvinna-relationer alls, tyvärr. Bara man-kvinna och man-man. Mot slutet har karaktärerna Jean och Maria en känslosam scen, tråkigt att den inte hade byggts upp bättre innan. Det är relativt många kvinnor med betydande roller, men det är ännu fler män i de stora rollerna. 

 

Den är inspirerad av en verklig händelse som regissören och manusförfattaren till filmen, Paul Haggis, var med om. Hans Porsche blev kapad utanför en videobutik i Los Angeles 1991.

 

Det var i denna film som jag upptäckte Michael Peña, och sedan dess så har jag älskat honom i alla filmer jag sett med honom. Han är en grym skådespelare och känns alltid så sjukt geniun, han borde också bli mer uppskattad. 

 

Detta är förresten en av få filmer som jag gillar Sandra Bullock i också. Självklart inte hennes karaktär, men hennes prestation. Karaktären är ändå väldigt välskriven och trovärdig (tyvärr). Med det sagt så tycker jag förstås att hennes karaktär får ett bra avslut till slut.