Sofie Lindberg

Ooops det blev nå fel på det här inlägget så hela kom inte med, så här kommer det i sin helhet.

 

Igår (onsdag) kunde jag och Andreas ta samma bil till jobbet för en gångs skull. Vi både körde 6-16 och sen åkte vi hem en sväng och sen hade vi lite date night med middag på Bra Hak på kvällen. Så mysigt och så bra ställe! Jag var där i fredags med Therése och Natalie för första gången, jättekul! 

 

Ni vet när man pratar om nåt som man inte brukar prata om och så dyker nåt relaterat upp strax efter? Måste återge min och Andreas konversation igår när vi svängde in på parkeringen. För det första så parkerar vi ALLTID på den bortre parkeringen på Mimerområdet. Vi har aldrig någonsin parkerat på den närmre, men igår gjorde vi det för när Andreas hämtade mig i fredags så hade Natalie parkerat där så vi tänkte att det var närmre nu när det var lite kallt.

På vägen in på parkeringen ser vi en Volvo V90, vilket är kombiversionen av Andreas bil. Båda är helt nya modeller, alltså inte uppdaterade versioner av gamla modeller som det vanligtvis brukar vara. Så det är ju inte så vanligt att man ser dem än, så vi kollade ju till liksom. Och sen när vi svänger in på parkeringen ser vi en Peugeot 208, samma version som min. Inte helt ovanliga på gatorna, men jag reagerar ändå varje gång jag ser en.

 

Jag; Brukar du reagera varje gång du ser en likadan bil som min?

Andreas; Nej, inte direkt...

Jag; Jag gör alltid det, och även varje gång jag ser en likadan som min förra för de är ganska ovanliga. Jag kollar alltid registreringsskylten utifall det är min gamla men har aldrig sett den. 

 

Det var 1,5 år sedan jag köpte min nya bil, och har inte sett min gamla (Peugeot 407) sedan dess. Sen på vägen till Bra Hak:

 

Jag: Du vet när man pratar om nåt och så händer det typ sen? Idag fotade jag Christina med presentkort i kassan som jag tänkte lägga ut på Instagram när vi är i London. Hon sa att hon själv inte hade sålt presentkort på ett bra tag. Sen ses vi i omklädningsrummet och så berättar hon att 10 minuter efter jag hade tagit kortet så kommer en och köper 4 presentkort! 

 

Det är alltså till jobbets Instagram (icamatkassen) som jag har hand om. Eftersom vi ska vara borta några dagar så samlar jag på mig lite bilder som jag kan lägga upp när vi är där. Och nej, jag måste förstås inte göra det. Hade kunnat lämna över det till någon annan men jag älskar vår Instagram haha.

 

Sen när vi är på väg hem (så skönt med en färdiguppvärmd bil direkt när man kliver in i den) och kör ut från parkeringen så får jag syn på en sådan bil som jag hade förut! Så jag säger det till Andreas. Så random och så kul eftersom vi hade pratat om det och just för att det inte är så ofta man ser en sådan. Och sen när vi nästan kört förbi, för den stod parkerad på samma rad som oss så det var svårt att se registreringsskylten eftersom vi körde så nära, så ser jag det. Det är ju min gamla bil! Helt sjukt egentligen. Hur stor är chansen liksom, när vi precis pratat om det? Och så står vi på en parkering som vi aldrig stått på innan. 

 

Men det var kul att se att den fortfarande är ute på vägarna. Den är ändå 12 år gammal. Jag hade den i typ 5 år tror jag, och den var ungefär 5 år gammal när jag köpte den.

 

Anledningen till att jag köpte en ny är att den gamla började krångla så mycket och droppen kom när den senaste reparationen kostade över 14 000:-. Annars hade jag gärna haft kvar den. Älskade den bilen och tycker att den är så fin. Var så glad när jag köpte den helt själv på en gång. Men jag älskar förstås min nya bil också. Den modellen var bara 2 månader gamal när jag köpte den. Min nya är förstås mycket mindre än den gamla och jag trodde aldrig att jag skulle köpa en liten halvkombi, men den är superpraktisk och bagageutrymmet är rymligare än man tror. 

 

Jag blev helt typ sentimental när jag såg min gamla, haha. Och jag drömde till och med om den! Lite crazy. Drömde att jag stod och kollade in i den (vilket jag gjorde på riktigt igår), och så kom den nuvarande ägaren, en man (i drömmen alltså). Så pratade vi om bilen och så visade det sig att det var mannen som hade haft den innan mig och nu hade han liksom köpt tillbaka den igen. Jag har ju ingen aning om vem som äger den nu för jag sålde den ju till bilfirman när jag köpte min nya.

 

Jag var tvungen att smygfota min gamla bil, så här är den. Så fin!