Sofie Lindberg

Då och då får jag frågan om varför Cheetah Experience i Sydafrika (där jag volontärarbetade i en månad för 2 år sedan) "inte bara släpper ut djuren i det fria när de är tillräckligt stora". Jag förstår att det är lätt att tänka så, jag kanske också tänkte så för flera år sedan. Så därför tänkte jag förklara varför de inte gör det. Jag talar inte för dem och vet väl inte exakt hur allting ligger till, så om någon är intresserad av en bättre förklaring eller har frågor så är det enklaste att skriva till dem direkt på Facebook. Men detta är det jag vet:

 

Det är faktiskt inte så enkelt som man tror. Eftersom att geparder är utrotningshotade så föder alltså Cheetah Experience upp arten i bevarandesyfte. Två faktorer som gör att det är svårt för geparderna att överleva i det vilda är tjuvskytte samt större rovdjur. En annan anledning är bönder som skjuter geparder som kommer för nära deras gårdar. Geparder är det minsta och svagaste av de stora kattdjuren, och mellan 50% och 90% blir aldrig vuxna. Siffrorna varierar beroende på område. Många större rovdjur, som t.ex. lejon och leoparder, dödar gepardungar för att de inte vill ha konkurrens om bytesdjuren i området, men också för att visa sin dominans och att det är "deras" område. 

 

Så på grund av detta så finns det ställen som har valt att föda upp arten i fångenskap för att behålla arten då den riskerar att dö ut i det vilda om inget görs. Detta är självklart inte optimalt, men vad ska man göra när arten inte klarar sig på egen hand? Målet för dessa ställen (åtminstone de seriösa, som Cheetah Experience) är självklart att introducera dem ut i det vilda. Men Cheetah Experience har ännu inte fått ihop tillräckligt med pengar för att köpa land, det är fortfarande alltså ett relativt litet ställe.

 

På Harnas Wildlife Foundation i Namibia (där jag volontärarbetade i 3 veckor för 3 år sedan) har de kommit längre. De har jättejättejättemycket land som är inhägnat i olika stadier. I mitten är gården och alla djur som inte klarar sig själva. Nästa steg är att släppa ut djuren en viss tidsperiod så att de kan lära sig jaga. Sedan tas de tillbaka till gården och får mat om de inte lyckats fälla något själva. Så fortsätter det tills de är självständiga nog. Det lever alltså vilda djur, både bytesdjur och rovdjur, i det enormt stora inhägnade området. Dessa djur har ingen kontakt med människor alls och lever helt fria, fast i den skyddade inhägnaden. Denna jättestora inhägnad är alltså till för djurens trygghet så att inga tjuvskyttar ska komma in, samt att de ska kunna få hjälp om de skadar sig eller blir sjuka. De som jobbar på Harnas åker runt där varje dag och chansen är därför större att de skulle upptäcka om något djur inte mådde bra. Inhägnaden är alltså så himla stor att djuren antagligen aldrig, eller mycket, mycket sällan, ens ser stängslet. Så det är som att de är fria. 

 

Så djur som växer upp i fångenskap, som på Cheetah Experience, har naturligtvis inte lärt sig att jaga. Därför skulle de inte ens klara en vecka i "det fria". De har fortfarande sina instinkter, och vi volontärer sprang med dem för att hålla igång dem. Men det räcker inte för att helt plötsligt klara sig helt på egen hand. Bland annat därför så behöver Cheetah Experience pengar för att kunna köpa land och göra så som Harnas. Dessutom är djuren på Cheetah Experience så vana vid människor, vilket de oundvikligen blir, så de skulle söka sig till gårdar och inte vara rädda för tjuvskyttar. Jag förstår om vissa därför tycker att man som volontär eller ägare på gårdar som Cheetah Experience inte ska umgås med djuren. Men även om man inte skulle göra det så skulle de fortfarande söka sig till människor och inte vara rädda för dem. Eftersom att djuren på Cheetah Experience i det här läget inte kommer att kunna släppas ut så "var det ingen mening" med att inte umgås med djuren. De tycker om människor och sällskap, och det var alltid djuren som kom till oss. Vi tvingade oss inte på dem eller någonting. Dessutom jobbar Cheetah Experience även med djuren i utbildningssyfte. Om ett barn får träffa och klappa en spinnande gepard så kanske inte det barnet växer upp och blir en tjuvskytt, utan istället minns den upplevelsen och själv börjar jobba för att bevara arten. Om en bonde får träffa en gepard, så kanske hen inte skjuter nästa gepard som är för nära hens gård, utan istället sätter upp bättre elstängsel.

 

De största anledningarna till varför man inte bara kan släppa ut djur hur som helst är för att de inte vet hur man jagar, andra rovdjur har antagligen sina territorier där och djuren är inte rädda för människor. Så när man tänker på det kanske det inte är så konstigt att Cheetah Experience inte släpper ut djuren hur som helst?

 

Så för att bevara arten har Cheetah Experience tagit på sig uppdraget att föda upp dem i fångenskap. Alla som har något emot det kan ju fråga sig varför de som jobbar där har valt att ägna hela sina liv, pengar och tid till detta om de inte bryr sig om djuren och inte vill deras bästa. 

 

Cheetah Experience är en icke-vinstdrivande organisation. De som tror att de försöker "lura till" sig pengar åt sig själva genom att ta ut en avgift för besökare (70:- för vuxna och 30:- för barn) eller volontärer kan gärna åka dit och kolla hur människorna som jobbar där bor. När jag var där jobbade 8 personer där på heltid och de bodde i två små, små hus, varav det ena mer var en "lägenhet" som satt ihop med volontärrummet och tvättstugan på gården. Det andra huset var mindre än min och Andreas lägenhet. De jobbade varje dag från morgon till kväll och köpte aldrig något extra till sig själva. Men de klagade inte på det för varje person har valt det livet och gör det för djurens skull.

 

Tänk vad stora och många kostnader de har; läkarvård och mat för djuren, byggmaterial till bl.a. inhägnader, de vanliga räkningarna för att äga en stor gård och en stor tomt med tillhörande byggnader, transporter för djuren om de behöver åka till läkaren, för att bara nämna några. Därför är Cheetah Experience beroende av att volontärer betalar flera, flera tusen för att få komma dit. Det ska ju även täcka volontärernas egna el-, mat-, vatten- och boendekostnader. Så därför är det kanske inte så konstigt att det är så dyrt att vara volontär. Vi som åker som volontärer är beredda att betala det och tycker att det är värt det. De får ju inte in pengar på något annat sätt, förutom donationer. De löjligt små summorna som besökarna betalar för att få en guidad tur på minst en timme samt att få klappa och fota djuren hade kunnat vara 10 gånger så hög och ändå varit billig för turister för den upplevelsen. Men det är en fin balansgång, för om Cheetah Experience skulle ta ut "för mycket" så klagas det på det och ännu fler folk tror att de försöker tjäna pengar på djuren. Jämför t.ex. med Kolmården. De har en upplevelse som heter "Möt ditt favoritdjur". Det kostar 1500:- för en timme. Det beror på vad som är möjligt hur pass nära djuret man kan komma, men de definierar inget speciellt om något djur. Men jag kan garantera att det inte ens är i närheten av vad man får uppleva på Cheetah Experience, där man alltså får träffa många olika slags djur för bara 70 svenska kronor om man är vuxen.