Sofie Lindberg

För en månad sedan så friade Andreas. Tidigare när vi pratat om förlovning så har vi typ sagt att han kan köpa en tillfällig ring att fria med så att det blir en överraskning. Och sedan gå och titta på ringar tillsammans. Men sen kände jag ändå att när han väl friar så kommer jag ju vilja ta foton på de riktiga ringarna. Så vi hade faktiskt varit och designat och beställt dem tidigare, och sedan haft dem hemma ett tag. 

 

Så jag har inte vetat när han tänkt fria, men nu gjorde han det i Paris den 17 juli. Han hade tydligen tänkt att göra det dagen innan, han hade med sig ringarna hela dagen. Men det var den dagen vi såg Sebastian Stan, så Andreas tyckte att jag var så uppe i det resten av dagen, haha, ooops. 

 

Så vi designade alltså ringarna själva hos Arthur Guld & Design. Vi började med min. Jag hade sparat massa bilder på Pinterest på modeller som jag gillade, och sen kollade vi på fysiska ringar i butiken och utgick från en av dem. Jag valde en briljantslipad diamant, fäst med fyra klor, i mitten. Den är ganska upphöjd och klorna är mer formade uppåt än "utfläkta", så att vigselringen ska få bra plats, plus att jag tycker det är finare med en toppig/spetsig upphöjning. Jag vill ha någon typ av alliansring som vigselring. Om man kollar rätt in mot diamanten från sidan så ser man tydligt speten, så himla fint, tycker jag. Så detta är en s.k. sidostensring, och så valde jag kloinfattning för sidostenarna. Det finns många olika varianter där också, bl.a. kanal, faden eller pavé, men jag tycker att klo är finast och passar bäst med hur diamanten i mitten är placerad. 

 

Andreas ville ha en ganska diskret ring, men ändå med något utmärkande istället för en helt slät. Så hans ring har V-formade spår längs båda kanterna, och så valde han att slipa ner ytan så att den inte blänker så mycket. Så den har en snygg, matt finish. Insidan är blank och så mjuk på något sätt.

 

Båda ringarna är i vitt guld. Vi mätte förstås även ut exakt storlek när vi beställde dem också. Först kändes det svårt eftersom storlekarna skiljer sig så lite åt, men när jag hittade rätt (53) så visste jag att den var perfekt. Ringen sitter superbra och känns inte alls ivägen, vilket jag varit lite orolig för. Den sitter inte åt för hårt, så om man är avslappnad så känns den inte alls. Samtidigt så sitter den så pass bra att det inte finns någon risk överhuvudtaget att den ska glida av. Jag är så himla, himla nöjd och glad över min ring. Den är verkligen perfekt. Jag tycker även att Andreas ring är riktigt snygg, förstås! 

 

Det tog nästan 3 veckor att få ringarna, och sen har vi alltså haft dem hemma ett tag. Så självklart blev jag överraskad då den 17:e, men jag visste ju förstås att det antagligen skulle ske snart. Vi har ju väntat med förlovning tills vi pratat mer allvarligt om bröllop och typ har en plan på när vi ska gifta oss. Vilket vi har pratat om nu.

 

Här kommer lite foton på ringarna som jag fotat här hemma bara, kommer lägga ut fler från Paris sen också. Det var svårt med perspektivet att få diamanten exakt i mitten, det är därför det ser lite snett ut på vissa bilder. T.ex. den första här nedan; man ser ju mer av klon bakom till vänster, än den bakom till höger. Alltså skulle jag ha flyttat kameran nån millimeter till höger, men jag missade det så därför är inte den "svarta V-formen" under diamanten helt symmetrisk.