Sofie Lindberg

 

 

Everyday Working är kenneln, Aurora Borealis är hans kullnamn och Aquila Altair är vårt namn på honom, men han ska tilltalas Aquila. Temat på kullen är Universum, och Aurora Borealis är polarsken på norra halvklotet; alltså norrsken. Altair är den tolfte starkast lysande stjärnan på klar natthimmel, och den ingår i stjärnbilden Aquila.

 

När vi helt bestämde oss för att skaffa hundar, den 18/8-18, så skrev vi ner två namn som vi kunde tänka oss; Bucky och Akela. Så när vi hittade namnet Aquila så kändes allting helt rätt, det är ju typ en variant av Akela. Vi hade pratat länge om att skaffa hundar, men det har inte funkat tidigare, bl.a. p.g.a. jobbet, men jag vet att det var just det datumet som vi bestämde oss helt, för det var när vi var på restaurang No Menu på Lefkas och jag har bilder därifrån. Sedan dess har jag en lista på namn som jag fyllt på vartefter, men efter att vi hittade Aquila så var inget annat aktuellt längre. 

 

Han och hans 7 syskon är födda den 17/3-20, och Aquila var den 6:e valpen att födas. Han är blue merle white and tan, men hans tan-färg är väldigt ljus och sparsam, så han kommer nog att få ett väldigt unikt utseende.

 

De senaste dagarna har valparna fått vara ute på gården förstås, som de är varje dag. De springer runt med Prizma och kollar till smådjuren (kaniner, ankor och höns), och Prizma vallar in dem på kvällen. De har badat, blivit borstade, blivit fotograferade på riktigt, tränat ännu mer inkallning och fått klorna klippta (som de får en gång i veckan). Igår var de ute och lekte i snön, och sen gjorde Lotta skrammeltest. Så himla bra, vi är så glada över det. Hon skickade en film på det. Vi kommer träna det själva också, förstås, men så bra att Lotta börjar redan nu. Hon kastade ner en osthyvel, smörkniv, kastrullock och matskål precis där de lekte på golvet. Meningen är att de ska vänja sig vid ljud, och de var så duktiga. Reagerade förstås på skramlet, men var nyfikna och gick fram och kollade vad det var. Det värsta man kan göra som människa ifall man tappar något nära hunden är ju att trösta den och sen ta upp det man tappade. Då blir det ju en himla konstig situation för hunden. Bättre att bete sig som vanligt, och låta det ligga kvar, så hunden såsmåningom kan gå fram själv för att undersöka och inse att det där kastrullocket inte var så farligt.