Life Line
Som ni kanske förstått så gillade jag ju Cheetah Experience i Sydafrika mycket bättre än Harnas Wildlife Foundation i Namibia p.g.a. en väldans massa anledningar. Dock så är det lätt att Harnas faller lite i skymundan nu, har jag märkt. Jag tänker inte alls lika ofta på Harnas, och så kan jag ju inte ha det. För Harnas betydde otroligt mycket för mig. Det var ju min första Afrika-resa, och min första smak på det afrikanska djurlivet, även det vilda djurlivet. Det vilda fick jag ju inte ta del av så mycket i Sydafrika. Visst, vi åkte på en Game Drive där vi såg giraffer, noshörningar, oändliga sorters antiloper, strutsar, hästar, zebror... Det var riktigt häftigt såklart. Men att åka ut i Life Line på Harnas var ändå en speciell känsla.
Jag kommer ihåg hur häftigt det var att åka runt och spana efter djur. Gepardbröderna Max och Mauritz hade sändare på sig, och vi fick söka efter dem via radiovågor för att veta i vilket område de befann sig. Batterierna behövde bytas varannan dag, och då fick man chansen att gosa lite med dem. Vildhundar sprang också omkring, och det var så mäktigt att veta att det här är deras värld. Det är vi som besöker dem. Jag såg så många olika sorters antiloper, vet inte namnet på hälften av dem. Det var också häftigt att se Pride, den första geparden som de lyckats släppa ut, och hennes unge Beaucoup. Jag är glad och tacksam över att jag faktiskt har varit med om det.
Här kommer lite bilder från Life Line:
Jag kommer ihåg hur häftigt det var att åka runt och spana efter djur. Gepardbröderna Max och Mauritz hade sändare på sig, och vi fick söka efter dem via radiovågor för att veta i vilket område de befann sig. Batterierna behövde bytas varannan dag, och då fick man chansen att gosa lite med dem. Vildhundar sprang också omkring, och det var så mäktigt att veta att det här är deras värld. Det är vi som besöker dem. Jag såg så många olika sorters antiloper, vet inte namnet på hälften av dem. Det var också häftigt att se Pride, den första geparden som de lyckats släppa ut, och hennes unge Beaucoup. Jag är glad och tacksam över att jag faktiskt har varit med om det.
Här kommer lite bilder från Life Line:
Fence Patrol tidigt på morgonen. Ruggigt kallt, även om solen lös och man hade flera lager kläder på sig så var vinden fortfarande isande kall. Men det var så friskt, så härligt.
Stängsel på vardera sidorna om huvudvägen. Det var inte alltid vi följde vägar heller. Bakom stängslena fanns lejon på ena sidan, leoparder på andra.
Geparden Max var inte det minsta rädd för bilen. Tvärtom, när han hörde den sprang han ofta och mötte oss.
Geparden Mauritz och jag. Även om han och hans bror Max nu är vilda och helt oberoende av människor, så älskar de fortfarande att umgås med människor.
Afrikanska vildhundar. Jag tycker att de är så himla fina, med sin unika, fläckiga päls och de stora öronen.
Geparden Pride och hennes unge, Beaucoup.
Solnedgång i Life Line.
Så fina bilder!