Sofie Lindberg

 

 

Har precis sett klart HBOs nya miniserie Sharp Objects (2018). Den är baserad på Gillian Flynns debutbok med samma namn (2006). Gillian Flynn är för övrigt även författaren till Gone Girl (2012).

 

Asså, jag fullkommligt älskar Amy Adams. Hon har varit min kvinnliga favoritskådespelare i flera år. Läs mitt 3,5 år gamla inlägg om henne här. Hon är så himla, himla duktig och att hon inte fått en Oscar ännu förvånar mig. Men det är klart, hon har förstås kämpat mot riktigt bra skådespelare. Hon har i varje fall 5 Oscarsnomingeringar, 7 Golden Globe-nomineringar varav 2 vinster, samt 6 BAFTA-nomineringar. Så jag älskade serien tack vare henne, men Patricia Clarkson och Eliza Scanlen var också sjukt bra! Patricia passar perfekt i sin roll, så skum och liksom... kall. Och Eliza...! Wow, vilken fantastisk prestation av henne! Bara 18 år gammal, och dessutom är hon australienare så hon fick prata amerikansk engelska också. Är så imponerad! 

Stort plus på att det är tre kvinnor i huvudrollerna, och att serien är baserad på en bok skriven av en kvinna. Serien klarar absolut Bechdel, amazing.

 

Storyn är bra och intressant, men tyvärr blir det stundtals lite långsamt. Men serien är så himla, himla speciell och unik. Man får verkligen lägga märke till detaljer. Det är en hel del flashbacks, men bara en eller några få sekunder, så man måste vara väldigt uppmärksam. Små objekt, konversationer eller bara ett skrivet ord kan ha en senare betydelse. Så serien är väldigt konstnärlig, skulle man kunna säga. Den får 8/10 av mig på IMDb.

Varje avsnitt har ett ord som titel, och någon gång under avsnittet så framkommer det varför. Jag älskar sådant. Avsnitten heter "Vanish", "Dirt", "Fix", "Ripe", "Closer", "Cherry", "Falling" och "Milk". 

 

Så, vad handlar serien om då? Camille Preaker (Amy Adams) är en journalist som har problem med både alkohol och självskadebeteende. Hon blir skickad till sin hemort, Wind Gap, där de håller på att utreda ett mord på en ung tjej, och en annan tjej saknas. Snart hittas den andra tjejen, också brutalt mördad. Camille dras in i utredningen och blir väldigt mån om att ta reda på sanningen. Samtidigt måste hon ta itu med sina hemska barndomsminnen som involverar hennes halvsysters död, ett överfall på Camille själv, och en kontrollerande mamma. Hon bor hos sin mamma Adora (Patricia Clarkson), sin halvsyster Amma (Eliza Scanlan) samt sin styvfar Alan (Henry Czerny). Hon kommer även nära Richard (Chris Messina), en kriminalpolis från Kansas City som blivit ditskickad för att hjälpa till i utredningen. Genren är psykologisk thriller, och ja, den är mer psykiskt läskig när man börjar tänka. Det är liksom inte så mycket våld i serien som så, utan mer hemska handlingar på annat sätt.

 

Det allra bästa är i varje fall den sista scenen, samt mid- och post credit-scenerna. SÅ BRA! Och smart. Så om ni kollar på serien så måste ni kolla igenom de sista eftertexterna så ni inte missar de två scenerna. Asså, hela serien är värd att se tack vare det. Älskar den känslan. Som "Life" (2017), den filmen i sig får väl 6/10 typ, synd för jag älskar ju både Jake Gyllenhaal och Ryan Reynolds, men storyn var bara inte tillräckligt strong. Men slutet i den filmen... Omg, den känslan var så grym. Bästa slutet i en film någonsin.