28 juni, Road Trip, dag 3: Berlin

Andreas hostade hela natten, han sov kanske 45 minuter. Så jag gick upp strax efter 5 imorse, men han kom inte upp förrän vid 7. Då hade jag packat iordning allting, fyllt på vattenflaskorna, käkat en macka och rollat alla kläder (eftersom Frida och Mikkel ju har Doris nu...). 
 
Så vi åkte typ 7:30 och jag började köra. Vi körde ju Öresundsbron och jag hade hört att det skulle vara dyrt. Hade förväntat mig kanske 350:-, men de kosta 560:-! Lite väl, kan jag väl tycka. Dessutom kostade det 340:- att åka över en till bro som kom senare i Danmark. Very well. Bara 900:- för att åka över två broar då... Och samma påvägen hem igen sen då. Kul. 
 
Vi turades om att köra hela vägen, men jag körde mest eftersom Andreas fortfarande är dålig. I perioder hostar han så mycket att han inte får nån luft typ. Tur att jag verkar vara immun mot sådana ”vanliga” sjukdomar. Jag är verkligen aldrig sjuk, aldrig någonsin. Däremot har jag varit hemma från jobbet p.g.a. ryggen och yrsel, men inte för typ halsont, hosta, förkylning eller nåt sånt. 
 
Andreas bil är ju så jäkla skön att köra. Med självkörande funktionen, inklusive adaptiv farthållare, så behöver man inte göra mycket. Bilen gasar och svänger själv, och om man kommer ifatt en bil framför så saktar den in. Då kan man antingen köra bakom den, då alltså långsammare än den inställda hastigheten, fortfarande helt automatiskt, eller så kan man styra lätt ut i vänsterfilen så gasar bilen upp själv och kör om. Sen får man styra tillbaka in i högerfilen igen om man vill. Och under hela tiden är den självkörande funktionen igång så när man är tillbaka i den fil man vill vara så fortsätter den att köra själv. Nice. 
 
Dessutom finns GPS i både förardisplayen (bakom ratten), och i den vanliga skärmen i panelen i mitten, mellan framsätena alltså. Så i förardisplayen är det mer inzoomat och detaljerat, t.ex. hur långt det är kvar till nästa sväng eller vilken fil man ska ligga i, och så brukar vi ha mer storskaligt på mittskärmen. Den finns i 2D eller 3D, och nattläge så det blir en stjärnhimmel. På dagen reflekteras också vädret i kartan. Sen när man ska svänga så kommer även svängen upp i heads up-displayen framför framrutan. Så smidigt. Sen kommer det ju även upp om det är vägarbeten eller så på vägen, och förslag på alternativa vägar. Vi brukar dock stänga av rösten, men är ju ändå bra att ha ibland. 
 
Anyway. Vi bokade ett hotell via mobilen. Det fanns faktiskt inte så många kvar i centrala Berlin. Men vi hade tur, fick ett superfint, fystjärnigt hotell precis vid Checkpoint Charlie, alltså nära Potsdamer Platz och Sony Center, så nice! Det heter Novum Select Hotel Berlin the Wall. Vi kunde parkera på hotellets innergård också. 
 
Vi gick och käkade på en restaurang inne på Sony Center. Jag tog en helt fantastisk ravioli med kantareller, ost, grädde och körsbärstomater. Så jäkla god! Sen tog jag äppelstrudel, when in Germany, liksom... Kollade dessutom lite halvt på ”Inglorious Basterds” (2009) igår, när bästa Christoph Waltz, som spelar Hans Landa, åt strudel med grädde. Love that scene. 
 
Sen gick vi på ”Jurassic World: Fallen Kingdom” (2018) på CineStar IMAX. Den gick på engelska, otextad, i IMAX Laser 3D. HUR COOLT!? Skärmen var 500 kvm stor. Alltså dubbelt så stor som IMAX-skärmen på Mall of Scandinavia. Vår lägenhet är liksom en femtedel av det. Så sjukt. Dessutom har den en av Europas allra mest avancerade och moderna teknik, både när det gäller ljudsystemet och bilden. Alltid i IMAX-introt så är sloganen ”Watch a movie. Or be part of one” med, och aldrig har det stämt så bra in. Man var liksom i filmen. Ljudet var superbra och man kände varenda vibration.
 
Dessutom tyckte jag att filmen var riktigt bra, trots de ganska dåliga recensioner den fått. Box Office-siffran talar dock för sig (i skrivande stund $798 miljoner, mot en budget på $170-187 miljoner, inte illa). Storymässigt var den klart godkänd, speciellt för en film som har så många föregångare ”att leva upp till”. Den var sjuuukt snyggt gjord, och ja, jag tycker att karaktärerna är bra. Andreas var förstås inte lika lyrisk, han tyckte den va helt okej men också väldigt fånig. Egentligen borde jag också tycka det, för en del scener var verkligen bara... just fåniga. Men på nåt sätt så funkade de, haha. Loved it.