Sofie Lindberg

Idag åkte vi de nästan 30 milen från Venedig till San Marino. Jag har varit nyfiken på San Marino ett tag, det är en mikrostat som är helt omgiven av Italien. Staten är bara 61 kvadratkilometer stor, och huvudstaden heter också San Marino. Det var just till huvudstaden vi åkte. Den är väldigt unik då den är belägen 749 meter över havet, på Monte Titano. Hur coolt!? Staden och berget är dessutom uppsatta på UNESCOs världsarvslista. 

 

Bensin kostar över 20:-/litern här, kul. På vägen stannade vi förresten och käkade lunch på Autogrill längs vägen. Det är typ deras snabbmatskedja verkar det som, ligger sådana längs motorvägarna då och då. Har inte sett några McDonald's. Blev sjukt positivt överraskad av Autogrill. Så fint och fräscht! Lite Vapiano-känsla, då det fanns olika stationer med t.ex. pasta, sallader, förrätter och efterrätter. De lagade maten framför en också, bra! Dessutom var det billigt. Sen är det även en vanlig butik inne på varje Autogrill, och alla varor är staplade superfint och kreativt. Hur hinner de, och hur orkar de!? 

 

Anyway, Andreas körde hela vägen och väl inne i San Marino stad var det lite slingervägar och vi visste inte riktigt vart vi skulle, bara att det skulle finnas en linbana upp till staden. Vi hade tur som fan och kom randomly fram till parkeringen vid linbanan.

 

Turen upp tog bara nån minut, och man hade superfin utsikt hela tiden. Väl uppe hade man förstås ännu häftigare panoramavy över hela landet typ, så coolt! Det var verkligen en speciell känsla, att stå däruppe och i princip se ett helt land! 

 

Liksom i Venedig så var det ingen bil-, spårvagns-, moppe- eller cykeltrafik alls, så skönt och mysigt! Staden är bara 7 kvadratkilometer stor, så det var ju liksom promenadavstånd överallt. Så vi gick väl i princip genom hela. Massa smågator, små torg, utsiktsplatser, torn, borgar och murar, så fint! Lite samma känsla som Sintra i Portugal nästan.

 

Dock var det faktiskt lite läskigt på vissa ställen, det var verkligen branta stup RAKT ner längs berget. Om man snubblade till där så ramlar man ju och dör. Det var liksom inga säkerhetsavspärrningar, och vissa stigar gick verkligen jättenära kanten. Inte så barnvänligt, precis! 

Vi käkade middag på en mysig restaurang med superfin utsikt. Inte varje dag man gör det. 

 

Under hela dagen så var det inte alls många turister. Detta är verkligen en av de allra, allra, allra mest unika städer jag någonsin besökt, så häftigt och rekommenderar verkligen den! 

 

Sen på kvällen packade vi in oss i bilen igen och styrde mot Florens. Andreas körde igen. Jag kör ju som sagt oftast med självkörande när jag kör hans bil, och när jag inte gör det så får jag ändå så många "Drivers alert!", alltså att bilen tycker jag kör ryckigt eller okoncentrerat, och då larmar och tipsar om att det kanske är dags att ta en paus. Fattar inte, tycker jag kör väldigt stabilt, men Andreas har bara fått ett sådant larm och han använder dessutom aldrig självkörande! Unfair.

 

I bilens GPS kan man välja om man vill ha den snabbaste, finaste eller mest ekonomiska vägen. Skulle tydligen finnas en fin väg mot Florens, men det var ändå mitt i natten, så vi tog den snabbare vägen som gick genom massa tunnlar. Sjukt vad många tunnlar det var alltså! Men det är väl så här i bergsområdet. 

 

Vi kom ju lite i otakt nu eftersom vi åkte så sent från San Marino. Så vi kom fram mitt i natten, så vi bestämde oss för att slumra till lite i bilen innan vi tog oss in mot hotellet som hade incheckning klockan 8. Så vi hittade en parkering vid en mack och en road side restaurant, det stod flera andra fordon (mestadels lastbilar) där också, som folk sov i. Det är inte alls ovanligt här, eller i Tyskland, har vi sett. Så det kändes ändå tryggt.