Les Misérables @ Wermland Opera

 
Nu ska jag skriva om fantastiska Les Misérables som jag och Emma såg i Karlstad den 6 oktober. Vi båda tyckte ju att den var heeelt amazing och så underbart fantastiskt fin och bra. Den har fått riktigt bra recensioner också, så de har förlängt från december ända till april! Grattis! 
 
Vi hade superbra platser, inte parkett utan på Royal Circle, eller första raden, eller Dress Circle eller vad man nu väljer att kalla det. Alltså första "balkongen" ovanför parkett, vilket är min favoritplats. Dock var det fullt på raden längst fram, men det var bara två rader framför oss så det gick bra. Vi satt i mittersta sektionen, så vi såg rakt ned och rakt in på scenen, vilken var förvånansvärt djup. Den var liksom rundad, som en lång cylinder rakt inåt, och så slutade den i mörker typ, så man såg liksom inte slutet på scenen. Så coolt! Vi såg rakt ned på orkestern också, som var placerad under scenen. Det gillar jag, brukar försöka kolla på dem också emellanåt. 
 
Kulisserna och all scenrekvisita var extremt detaljerad och välgjord, jag blev mycket positivt överraskad. De hade kanske inte så många miljöer, men det gjorde inget för de lyckades skapa olika rum och olika platser ändå. Så fint. Det var inga elektriska skärmar som oftast ger ytterligare djup åt scenmiljön, men det gjorde absolut ingenting. Rent koreografiskt sett så gillade jag "At the End of the Day" och "Master of the House" mest, för det är så många skådespelare på scenen under de numrena, och alla gör olika saker så det finns så mycket att kolla på. Eftersom det var riktigt välgjort så var det verkligen häftigt att se! Vidare så var barrikaden inte gjord av möbler, utan var mer typ som en mur. Men det funkade väl också, fast jag älskar den där möbelhögen.
 
Min absoluta favoritlåt är, och förblir, "Stars". Och min absoluta favoritperson som sjunger den låten är självklart bästa Philip Quast, kanske mest känd från 10-års jubiléet av Les Misérables i Royal Albert Hall i oktober 1995. Det är den låt som skiljer sig mest från de andra, den beskriver handlingen av typ hela musikalen och den är ju bara så himla, himla fin. Med det sagt måste jag såklart skriva att Philip Jalmelid, som spelade Javert nu i Karlstad, också var så sjuuukt duktig. Blev verkligen, verkligen imponerad av honom! Han var absolut bäst av alla i hela uppsättningen, enligt mig. Extremt bra röst och riktigt fin inlevelse av honom. Varför visste jag inte vem det var innan!? Det är det jag menar, SÅ tråkigt att musikalartister inte får samma uppmärksamhet och cred som "radioartister". Jag har nu finkammat Youtube efter klipp med honom. Det finns inte många, och de som finns är såklart jättebra men de gör inte hans röst rättvisa för han var typ tusen gånger bättre live som Javert. 
 
För övrigt så var faktiskt alla skådespelare i denna uppsättning riktigt bra sångare. Det var bara två stycken som jag inte tycker var klockrena, men de var fortfarande jätteduktiga faktiskt. Men resten var liksom... Helt perfekta för sina roller. 
 

Även om musikalen och filmen från 2012 är extremt lika, så är det naturligtvis en del saker som skiljer dem åt. Nu menar jag såklart inte miljöer, för det är ju självklart, trots att musikalen lyckas skapa varje distinkt rum eller plats på ett extremt övertygande sätt. Jag tänker på ordningen för en del låtar, och därmed ordningen på handlingen i sig.

T.ex. så kommer "On my Own" innan "One Day More" i filmen, vilken följs av "Do You Hear the People Sing?". I musikalen kommer först "One Day More", vilken även är den sista låten av första akten innan pausen, sen efter pausen är det "Building the Barricade (Upon These Stones)", och sen kommer "On My Own". Det spelar kanske inte någon jättestor roll för handlingen, och jag tycker att den passar in på båda ställena. Men det blir så maffigt i filmen när tre av mina favoritlåtar kommer på rad (ja, jag har väldigt många favoritlåtar i denna musikal).

 

 

När jag ändå är inne på filmen så måste jag ju säga att tillägget av den Oscarsnominerade låten "Suddenly" i filmen är riktigt, riktigt bra enligt mig. Den passar så fint i just den scenen, och man får verkligen en förståelse för Valjeans känslor för Cosette och deras band känns ännu starkare och mer geniunt i filmen p.g.a den låten.

 
Något som jag också tycker är bättre i filmen än i musikalen, är att i filmen kommer "Lovely Ladies" innan "I Dreamed a Dream". Jag tycker att det passar mycket bättre så, för då är verkligen Fantine totalt förkrossad och förstörd när hon sjunger "I Dreamed a Dream". Sen tycker jag även att "Stars" gör sig bättre i filmen, där den kommer före "Paris/Look Down" och "The Robbery", medan den i musikalen kommer efter de två låtarna. För i filmen blir den liksom som slutet på ett kapitel, innan de hoppar fram en period, men även ett löfte och en snygg övergång till fortsättningen av filmen. 
 
En stor skillnad i denna uppsättning jämfört med filmen och uppsättningen som jag såg i New York är Javerts självmord. I filmen och i NY hoppade han från en bro, medan i denna uppsättning så sköt han sig själv. Kanske kan ha berott på begränsad scenrekvisita, men det var ändå riktigt snyggt gjort. För övrigt gillade jag hur de gjorde när alla dog. Varje person som dog promenerade själva av scenen, men i ett speciellt ljus och på ett sätt som gjorde att man förstod att de var döda och "gick vidare". Alla utom Javert, eftersom han tog självmord. Vidare så var "The Final Battle" bara sååå snyggt. De hade blodpåsar under kläderna, och det var höga smällar som från deras gevär. Grymt!
 
Jag måste ju även skriva att det var förvånansvärt bra och inte alls "irriterande" att hela musikalen nu var på svenska. Jag var ju lite skeptisk, har lyssnat på en del av de svenska låtarna från när Tommy Körberg spelade Jean Valjean. Självklart är en del översättningar lite konstiga, det känns som att det är en del nödrim och ett litet fåtal meningar är rent ut sagt fula, men i det stora hela så var det riktigt bra och det var inte så att man tänkte alltför mycket på att det var på svenska liksom. Det kan ju inte vara lätt att översätta låtar som har texter som är så pass viktiga för handlingen på ett bra sätt.
 
Som jag tidigare skrev så var denna musikal bland det absolut bästa jag någonsin sett. Men det har nog mycket att göra med förväntningarna innan. Självklart var de två musikaler jag såg i New York (Les Misérables & On the 20th Century) samt de två musikaler jag såg i London (The Phantom of the Opera & The Lion King) bättre rent produktionsmässigt och även rent sångmässigt, förutom The Lion King. Men på något sätt så visste jag ju liksom att de fyra musikalerna skulle vara i världsklass, jag hade ju typ omedvetet förväntat mig att de skulle vara riktigt, riktigt fantastiska, vilket de ju också var. Men denna, Les Miz i Karlstad, jag visste inte vad jag förväntade mig, absolut att den skulle vara bra och verkligen sevärd, but I was blown away. Så fantastisk! Jag var så lycklig efteråt, och under hela föreställningen. Och den känslan går ju inte att återskapa liksom. T.o.m. om någon av er som läser skulle gå på den nu, så kommer ni omedvetet veta att jag kände sådär och typ få en förväntning. Det var som när jag såg Dirty Dancing-musikalen i Stockholm för några år sedan. Tycker om filmen och trodde musikalen skulle vara bra och trevlig, men den överträffade mina förväntningar typ tusen gånger och jag tyckte att den var helt fantastisk.
  
Nedan ser ni några pressbilder från hemsidan.