Sofie Lindberg

 Chris/Alistair Brammer & Kim/Eva Noblezada

 

I lördags gick jag, mamma, pappa och Anki på bio på 25-årsjubileumsföreställningen av Miss Saigon. Den spelades in 2014 i West End, London. Jag visste inte så mycket om den förutom att jag lyssnat på the Original London Cast-albumet på Spotify en del. Musiken är skriven av Claude-Michel Schönberg och texterna är skriven av Alain Boublil, samma personer som skrev musiken och texterna till mina absoluta favoritmusikal, Les Misérables. Cameron Mackintosh är såklart producent, vilket han även är till Les Misérables och The Phantom of the Opera, bland andra.

 

Så eftersom att jag ogillar spoilers så har jag aldrig kollat upp exakt vad Miss Saigon handlar om. Det enda jag visste var att det är en kärlekshistoria som utspelar sig i Vietnam 1975, alltså precis i slutet av Vietnamkriget. Den enda musikal som jag inte sett men ändå vet typ exakt vad den handlar om är Wicked. Åh, vad jag vill se den men inte utan bästa Kristin Chenoweth och Idina Menzel. 

 

Men iallafall, jäääklar vad bra Miss Saigon var! Handlingen var väl bra, men lite för cheesy för mig med kärlekshistorien. Men man får ju tänka på hur det var på den tiden på det stället, samt det faktum att det ändå är en tidsbegränsad musikal. Men det som imponerade mest var verkligen Eva Noblezada som spelade Kim. Hon var bara 18 år när 25-årsjubileumsföreställningen spelades in, och jäklar vad duktig hon är. Vilken röst. She really blew my mind. Även om Lea Salonga, som spelade Kim i originaluppsättningen, självklart är heeelt amazing och en av mina favoritmusikalartister, så är Eva verkligen bara så himla duktig. Har faktiskt inte lyssnat något på henne förut, måste ta och göra det. Men som vanligt med musikalartister så finns det inte överdrivet mycket material att lyssna på. Så himla tråkigt. Jag har sagt det förut och kommer säga det tusen gånger till, men så tråkigt att musikalartister inte får så stor uppmärksamhet. Det blir svårare att hitta dem när de aldrig spelas på radio. t.ex. Btw är Lea den första asiat som vunnit en Tony Award, vilket hon gjorde för sin roll som Kim i denna musikal. 

 

Efter själva musikalen så var det jubileumsframträdanden av originaluppsättningen med Lea Salonga, Jonathan Pryce och Simon Bowman. Det var så bra och kul att se! Lea och Rachelle Ann Go sjöng "The Movie in my Mind", sen sjöng Lea och Simon "Last Night of the World", och så sjöng Jonathan Pryce "The American Dream". Cameron Mackintosh, Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil kom också upp på scenen.

 

Hela showen var riktigt bra filmat också. Självklart är det alltid häftigast att se live, men på ett sätt kom man så himla nära nu. De filmade ju verkligen ansiktsuttryck och små detaljer som man kanske skulle ha missat annars. Nackdelen är ju förstås att man bara kan se det som kameran filmar, och inte det runtomkring. Men jag tycker ändå de gjorde ett sjukt bra jobb för det kändes verkligen som att man följde handlingen och såg alla viktiga detaljer. Ljudet var också superbra, t.ex. så hörde man en karaktärs halsband dingla när han var i bild, men inte när han inte var i bild. Och det var bra ljudkvalité, och biosalongen hade bra bild och ljud. 

 

Miss Saigon kommer till Broadway i mars, med Eva, Alistair, Jon Jon och Rachelle, som alltså spelade de fyra största rollerna i 25-årsjubileumsföreställningen.