Me Before You
Me Before You
(2016)
Regissör: Thea Sharrock
Producenter: Karen Rosenfelt & Alison Owen
Manus: Jojo Moyes
Baserad på: Boken "Me Before You" (2012) av Jojo Moyes
Kompositör: Craig Armstrong
Filmfotograf: Remi Adefarasin
Budget: 20 miljoner US-dollar
Box office hittills: 196 miljoner US-dollar
Skådespelare i urval:
Louisa Clark/Emilia Clarke
William Traynor/Sam Claflin
Camilla Traynor/Janet McTeer
Steven Traynor/Charles Dance
Bernard Clark/Brendan Coyle
Josie Clark/Samantha Spiro
Katarina Clark/Jenna Coleman
Patrick/Matthew Lewis
Romantiska dramafilmer är tillsammans med rena komedier och skräck de tre genres som jag kollar allra minst på. Men jag är alltid öppen för filmförslag. Årets stora filmsnackis i just kategorin romantiskt kärleksdrama är förstås "Me Before You" (2016) som är baserad på boken med samma namn av Jojo Moyes från 2012.
Denna film är till största del skapad av kvinnor, vilket är högst ovanligt. Det är t.o.m. en kvinnlig regissör! Amazing. Trots det så klarar den knappt Bechdeltestet, det är tveksamt men kanske, kanske att den klarar det. Det är flera namngivna kvinnor med, men de pratar oftast om William. Den klarar iallafall ett omvänt Bechdel.
Eftersom jag inte kollar på trailers längre, och generellt försöker att veta så lite som möjligt om filmer innan jag kollar på dem, så visste jag inget mer om denna film än vad jag sett på affischerna. Alltså titeln samt en tjej och en kille som ser kära ut. Det finns filmer som är sorgliga, det finns filmer som man gråter en skvätt till, det finns filmer som gör ont att se och som man gråter mycket till, och så finns det filmer som man gråter hysteriskt till. Denna hamnar i den sistnämnda kategorin. Det är inte många filmer som påverkar mig SÅ mycket. "The Fox and the Hound" (1981) är nog den närmaste jag kan komma på, som verkligen är hemsk och fruktansvärt sorglig. Jag vet inte vad det var med denna film, men jag blev oerhört berörd.
För det första så älskar jag brittiska produktioner, av någon anledning känns de alltid mer genuina och jordnära för mig. SPOILER ALERT resten av detta stycke! Sen så var det väl en kärlekshistoria, men inte en typisk sådan och inte huvudfokus på det liksom. Jag tycker bara att jag kunde relatera så mycket (men ändå inte såklart) till Will och man förstod verkligen honom, hur hemskt det än är. Och sen tycker jag att skådespelarna, Emilia Clarke och Sam Claflin, var helt fantastiska. Det kändes inte som att de ansträngde sig ett dugg, trots att de naturligtvis lagt ned mycket arbete på sina roller. Men de kändes så genuina och blickarna dem emellan var intensiva, inte på ett sexuellt sätt, utan på ett sätt som är ovanligt på film och som förmedlar så himla mycket. Extremt bra casting av dem. Jag kan förstå om vissa tycker att filmen är kontroversiell, och jag vet att många har protesterat mot den. Men bara för att man gör en film om en person som känner på ett visst sätt, så behöver det ju inte betyda att alla andra i en liknande situation bör känna så. Han känner ju så, och det finns, tyvärr, andra som också känner så. Varför kan man inte få göra en film om det, och inte "alltid" bara om de som får ett sådant där "typiskt lyckligt slut"?
Brukar kolla på trailern för filmer efter att jag sett dem, och då ser man ju verkligen hur mycket de spoilar. Även för denna film. Slutligen måste jag säga att detta är en mycket, mycket sevärd film. Extremt rörande och fint gjord.