Sofie Lindberg

Dagen efter premiären, alltså den 11 december, var jag, Andreas, Ida, Becka & Tobbe och såg "The Hobbit: The Battle of the Five Armies". Det är alltså den sista filmen i Hobbit-trilogin, och den sista Middle-earth-filmen av Peter Jackson (som det ser ut nu). Det lär ju komma en rejäl box med alla 6 filmer i Blu-ray och extended versions, den ska jag köpa sen och då blir det marathon för hela slanten, hoppas jag iallafall. De förlängda versionerna av de första 3 filmerna ligger ju på nästan 12 timmar tillsammans, men är man fangirl så är man.

 

 

Hursomhelst, jag tycker att sista filmen var riktigt bra! Det är väl bara the love-story mellan Tauriel och Kíli som jag tycker är fruktansvärt dryg och inte okej. Jag köper konceptet att de ville lägga in en tjejalv då filmserien mestadels är mansdominerad, men det faktum att Tauriel inte ens är med i böckerna plus att hon får en så stor roll i och med kärleksstoryn blir för mycket för mig. 

 

En annan karaktär som inte är med i böckerna är Alfrid, som även han fick en stor och meningslös roll. Man förstod vilken slags person han var efter de första 3 scenerna där han betedde sig som han gjorde, det behövdes inte 78 till, speciellt inte när det sedan inte mynnar ut i någonting (t.ex. att han blir snäll eller räddar Bards barn). 

 

Något riktigt, riktigt dåligt var ju att i boken dog Fíli och Kíli när de försvarade en döende Thorin, det hade ju varit mycket mer episkt än hur de dog i filmen. Sen tycker jag också att det var tråkigt att Beorn, som har en sån stor roll i kriget i boken, var med i ca 2 sekunder. Men ja, man får inte glömma att detta är filmer baserade på boken och självklart är inte allting precis som i boken, men det är tråkigt när stora saker ändras så att det blir en helt annan känsla.

 

Det bästa med att jag har läst boken är iallafall att jag äntligen fått reda på varför örnarna inte flög med dem hela vägen! Jag är så lycklig att jag har fått reda på det för det var ju filmens största plot-hole, både i Lord of the Rings-triologin och Hobbit-trilogin. I filmerna verkar det ju som att Gandalf kallar på örnarna och att det är han som "styr" dem och vad de ska göra. Då har jag alltid undrat varför de inte lika gärna kan flyga på örnarna hela vägen och slippa gå så himla långt. Men såhär är det; örnarna är nämligen en egen, intelligent ras som kan tala med varandra och med andra varelser i Middle-earth. Så de talar med Gandalf och går med på att hjälpa hans sällskap, men de flyger inte i vissa områden då de isåfall riskerar att bli nedskjutna av t.ex. människor som tror att de ska ta deras boskapsdjur. It all makes sense now, så himla bra och enkel förklaring. 

 

Mina favoritkaraktärer är såklart Legolas och Thranduil, jag älskar alver och Orlando Bloom och Lee Pace är ju som gjorda för rollerna. Även om Orlando är 2 år äldre än Lee så ser de ut som son och far. Jag skulle typ vilja ha en film där man bara får följa alverna och vad de pysslar med om dagarna. Jag gillar ju Bilbo också såklart. Först tyckte jag att Martin Freeman kändes otippad för rollen, absolut inte dåligt castad men bara otippad, men han blev helt rätt. Smaug, där Benedict Cumberbatch gör rösten och även motion capture, var ju inte med så mycket, men det visste man ju redan. Men gillar ändå Smaug och tycker att han är snyggt gjord.