Sofie Lindberg

Ja, sen jag kom hem från London för snart 2 veckor sedan så har dagarna mestadels bestått utav jobb och plugg.

 

På tisdag åker jag och Andreas äntligen till Paris, ser verkligen fram emot det! Nu hoppas jag på lika bra väder som vi hade i London. Det jag ser mest fram emot är att besöka slottet i Versailles. Det verkar vara hur fint och intressant som helst, och trädgårdarna ser väldigt vackra ut. Hela området är 8 150 265 kvadratmeter stort, man fattar ju inte hur stort det är! Surahammars tätort är ju bra mycket mindre med sina 5 490 000 kvadratmeter. Galet. Det känns som man skulle behöva minst 3 dagar på slottsgrunderna i Versailles.

Annars då, ja jag har ju drabbats av lite yrsel igen. Suck. Hoppas den är över tills vi åker. Har inte tid med det nu

 

Häromdagen så kollade jag på "The Last of the Mohicans" (1992, regisserad av Michael Mann), så himla bra film med jättefin musik. Bra skådisar också (bl.a. Daniel Day-Lewis, Russell Means & Wes Studi). Så nu har jag lyssnat på det albumet på Spotify i ett par dagar. Filmen är väldigt sorglig då den tar upp aspekten om att vara den sista av någonting, i det här fallet den siste mohikanen. Tänk att vara den sista av sitt folkslag, så himla sorgligt faktiskt. Att veta att nu kommer vi dö ut. Nu är ju den filmen baserad på en novell av James Fenimore Cooper, som jag måste läsa någon dag. Jag har ju redan gått igenom ett flertal klassiska amerikanska litterära verk, men har många kvar som jag skulle vilja läsa. Hursomhelst, i december förra året gick den sista mohikanen bort på riktigt. Vi har läst i skolan om när språk dör ut. Det är ju också väldigt sorgligt, att det inte finns folk som kan föra ett urgammalt språk vidare. Ibland kan det finnas texter kvar på språket såklart, men många gamla språk hade inget skriftspråk.