Dew, Dawn, Abby & Apollo
Idag fyller Dew och Dawn 1 år, grattis! Saknar dem så himla mycket. Dawn har ju flyttat, så jag vet inte hur hon ser ut nu, men jag har sett bilder på Dew och hon är så otroligt fin och hon har vuxit så mycket! Precis 1 år innan Dew och Dawn föddes, så föddes deras helsyskon Abby och Apollo. Riktigt häftigt ju, att det är precis 1 år mellan dem! Så Abby och Apollo fyller 2 år idag, grattis! Deras föräldrar är Mafusa och Jesse.
Dew var den första att stjäla mitt hjärta på Cheetah Experience. Hon och Dawn var de första jag träffade, och jag kommer så väl ihåg den första morgonen när jag fick gå med Dew i koppel från hennes och Dawns nattinhägnad där de sov till den stora inhägnaden där de spenderade dagarna. Sen den kvällen så matade jag henne, så hon var den första jag matade också. Det skulle bli många, många fler matningar av Dew, hon var det djur jag matade allra mest. Att bara få sitta bredvid henne och klappa henne medan hon åt, eller mata henne direkt ur handen, helt obeskrivligt att man kunde vara så nära. Annars kan ju stora kattdjur bli väldigt beskyddande när det gäller deras mat.
Dawn blev nästa att stjäla mitt hjärta, och med tiden så blev hon en av mina absoluta favoriter. Hon var den gosigare av systrarna, och kunde ligga i timmar och bara spinna tätt intill en, eller somna på ens arm. Jag älskade att gå in till henne och hon kom framspringandes till en, eller att hon och Dew låg och vilade nånstans och man kunde gosa ner ansiktet i deras mjuka päls. Mitt bästa minne med Dew och Dawn är när jag sov ute med dem. Båda två blev så extremt gosiga och skulle snutta på mina fingrar och ligga så nära mitt huvud som möjligt. Och så spann de, det finns inget häftigare än att ligga bredvid en gepard som spinner. Jag hoppas att Dawn har det bra i sitt nya hem, och jag kommer aldrig att glömma alla fina stunder jag fick med henne.
Abby var den gepard som jag fick ta på promenad flest gånger, och jag älskade det. Hon gick alltid så fint och försökte aldrig dra iväg eller nånting. Visst kunde hon stanna till och nosa på olika ställen, eller vilja gå åt ett annat håll, men då puttade man bara lite på henne så kom hon med en. Man ska ju inte dra i kopplet för det kan göra så att de börjar ogilla kopplet, plus att det lär ju vara obehagligt. Abby ville gärna slicka på en hela tiden, och hon var så nyfiken på allt. Hon och hennes bror Apollo var de första gepardungarna som föddes på Cheetah Experience.
Apollo, den största geparden på hela Cheetah Experience, säkert dubbelt så stor som sin mamma Jesse, och jag överdriver verkligen inte. Därmed så är hans spinnande också det högsta, så det var verkligen hur häftigt som helst att få sitta med honom när han spann. Apollo var gosig, men han gillade inte när ens huvud kom för nära hans huvud, jag vet inte varför. Det han gjorde då var att typ putta bort ens huvud med sitt eget huvud, haha. Jag älskade att gå in till honom och Abby och bara sitta med dem, de hade en rätt så stor inhägnad men varje gång man öppnade grindarna så kom de framspringandes.
Dew var den första att stjäla mitt hjärta på Cheetah Experience. Hon och Dawn var de första jag träffade, och jag kommer så väl ihåg den första morgonen när jag fick gå med Dew i koppel från hennes och Dawns nattinhägnad där de sov till den stora inhägnaden där de spenderade dagarna. Sen den kvällen så matade jag henne, så hon var den första jag matade också. Det skulle bli många, många fler matningar av Dew, hon var det djur jag matade allra mest. Att bara få sitta bredvid henne och klappa henne medan hon åt, eller mata henne direkt ur handen, helt obeskrivligt att man kunde vara så nära. Annars kan ju stora kattdjur bli väldigt beskyddande när det gäller deras mat.
Dawn blev nästa att stjäla mitt hjärta, och med tiden så blev hon en av mina absoluta favoriter. Hon var den gosigare av systrarna, och kunde ligga i timmar och bara spinna tätt intill en, eller somna på ens arm. Jag älskade att gå in till henne och hon kom framspringandes till en, eller att hon och Dew låg och vilade nånstans och man kunde gosa ner ansiktet i deras mjuka päls. Mitt bästa minne med Dew och Dawn är när jag sov ute med dem. Båda två blev så extremt gosiga och skulle snutta på mina fingrar och ligga så nära mitt huvud som möjligt. Och så spann de, det finns inget häftigare än att ligga bredvid en gepard som spinner. Jag hoppas att Dawn har det bra i sitt nya hem, och jag kommer aldrig att glömma alla fina stunder jag fick med henne.
Abby var den gepard som jag fick ta på promenad flest gånger, och jag älskade det. Hon gick alltid så fint och försökte aldrig dra iväg eller nånting. Visst kunde hon stanna till och nosa på olika ställen, eller vilja gå åt ett annat håll, men då puttade man bara lite på henne så kom hon med en. Man ska ju inte dra i kopplet för det kan göra så att de börjar ogilla kopplet, plus att det lär ju vara obehagligt. Abby ville gärna slicka på en hela tiden, och hon var så nyfiken på allt. Hon och hennes bror Apollo var de första gepardungarna som föddes på Cheetah Experience.
Apollo, den största geparden på hela Cheetah Experience, säkert dubbelt så stor som sin mamma Jesse, och jag överdriver verkligen inte. Därmed så är hans spinnande också det högsta, så det var verkligen hur häftigt som helst att få sitta med honom när han spann. Apollo var gosig, men han gillade inte när ens huvud kom för nära hans huvud, jag vet inte varför. Det han gjorde då var att typ putta bort ens huvud med sitt eget huvud, haha. Jag älskade att gå in till honom och Abby och bara sitta med dem, de hade en rätt så stor inhägnad men varje gång man öppnade grindarna så kom de framspringandes.
Dew, Dawn, Abby & Apollo
Fina bilder :)